Den Destruktiva Dramatriangeln

Den Destruktiva Dramatriangeln är en psykologisk modell som beskriver de mönster av interaktion som kan uppstå i relationer, särskilt i situationer med konflikt eller problem. Modellen identifierar tre roller som människor kan inta i dessa interaktioner: offret, förövaren och räddaren. Dessa roller bildar en triangel av dysfunktionella beteenden och kan leda till att problem fördjupas snarare än att lösas.

Osunda relationer bygger ofta på den Destruktiva Dramatriangeln (DDT); Offer, Hjälpare och Förövare. Dessa tre roller kan lätt byta plats med varandra beroende på situation. Det innebär att en och samma person kan växla mellan de olika rollerna utan att vara medveten om det. Lär dig känna igen de olika rollerna.

Offret

Offret i den destruktiva dramatriangeln är den som uppfattar sig själv som maktlös, utsatt eller offer för omständigheterna eller andra människor. De kan känna sig hjälplösa eller att de inte har kontroll över sin situation. Offret kan också söka sympati eller medlidande från andra genom att betona sitt eget lidande. Kan byta skepnad till förövare och bli manipulativ i sitt sätt för att få personer i sin närhet att hjälpa dem eller kan på andra sätt sabotera för funktionella relationer.

Förövaren

Förövaren är den som intar en dominerande eller aggressiv roll i interaktionen. En person som utövar olika former av kontroll för att få sin vilja igenom. Förövaren vill ofta dominera för att själv slippa känna sin egen svaghet. De kan skuldbelägga, kritisera eller attackera andra för att försvara sig själva eller för att få kontroll över situationen. Förövaren kan också använda sig av manipulation eller hot för att uppnå sina egna mål. Förövaren kan ibland ta på sig hjälparens roll för att på så sätt försöka sona sitt dåliga beteende men om det inte finns något offer att vare sig hjälpa eller att kontrollera så kan förövaren själv hamna i offerrollen.

Räddaren / Hjälpare

Räddaren är den som försöker lösa problemen, helst andras eller "rädda" offret från dess situation. De kan erbjuda hjälp eller stöd till offret i ett försök att göra situationen bättre. Räddaren har ett omedvetet behov att känna sig behövd och värdefull, vilket får denne att må bättre. Trots att intentionen kan vara god, kan räddaren ibland förstärka offrets känsla av hjälplöshet genom att inte låta dem ta ansvar för sin egen situation eller genom att skapa en beroendeförhållande. Hjälparen kan byta position till förövare eller offer om denne blir arg eller om ingen vill ha dennes hjälp.

Det som är viktigt att förstå med den destruktiva dramatriangeln är att de olika rollerna ofta är fluida och kan växla över tiden eller i olika situationer. Till exempel kan en person som vanligtvis intar offrets roll i vissa situationer övergå till att spela förövaren eller räddaren, beroende på omständigheterna.

Den destruktiva dramatriangeln kan leda till en cykel av konflikt och negativa mönster i relationer. Till exempel kan offret känna sig hjälplöst och söka stöd från räddaren, som i sin tur kan bli frustrerad över att inte kunna hjälpa till tillräckligt eller tröttna på att alltid behöva vara den som löser problemen. Detta kan leda till att räddaren börjar spela förövarens roll genom att kritisera eller attackera offret för dess hjälplöshet, vilket i sin tur fördjupar offrets känsla av att vara ett offer.

För att bryta den destruktiva dramatriangeln är det viktigt att alla parter i relationen är medvetna om mönstren och tar ansvar för sina egna handlingar och reaktioner. Det kan också vara användbart att arbeta med kommunikation och konfliktlösning för att utveckla mer hälsosamma och konstruktiva sätt att hantera konflikter och problem i relationer.